kaloudis

Nu sitter jag på ett internetcafé, just tryckt i mig en macka. Men jag hade lika gärna kunnat suttit på ett flygplan vid det här laget om det inte hade varit för det finns folk som kan övertalas -  jag är en av de uppenbarligen. Jag ska förklara varför..

I fredags, den 21a november så skulle jag åka på ett nytt jobb. Jag lyckades mot all förmodan hitta dit. Det låg mitt ibland ett villaområde jag aldrig hade varit i. Jag skulle jobba som lite alliallo på ett tomt där de bygger om/bygger ett hus. Kommer dit vid 8.00, har blivit tillsagd att prata med Sean.. När jag kommer dit står det tre stycken killar och lägger tegel och spacklar. De tittar på mig som om jag hamnat rejält fel och frågar "Vad gör du här grabben, vem fan har skickat hit dig?" Ja Annalisa svarar jag.. "vilken jävla Annalisa?" Sen svarar en av de andra: -Jaa, men det är ju Daves syrra.. Dave var arbetsledaren över bygget. Jag ringer honom svarar Sean. Gick iväg, var borta en minut, kommer tillbaka, säger inte ett skit utan bara fortsätter med sitt jobb.. Ja? vad sa han nu då frågar jag. -Ja, han sa inte så mkt.. men du kan ju bära in de där tegelstenarna. Jag gör det, sen går jag bara runt. De säger inget till mig. Faktum är att de inte vet vad jag gör där. Vad de ska säga åt mig att göra så jag tar min väska och går därifrån. Less som jag är "bestämmer jag mig" för att åka hem igen.

Kommer tillbaka till hostelet, ringer morsan och förklarar läget. Hemresan är mycket nära nu.. Jag ringer Kilroytravels och hör efter om det finns några lediga platser på något flyg de kommande dagarna och hör om jag kan komma med på något av de. Det finns ett den 24/11 -  idag.. hm.. jag ringer tillbaka om ett tag om jag bestämmer mig för att hoppa på det.

Men sen inser jag att det var jävligt dumt tänkt att lämna värmen för ett stycke snö och kyla.. Jag hade sjuk beslutsångest.. Den största anledningen till att jag "ville" åka hem var egentligen inte att jag ville åka hem utan för att jag kände mig så illa tvungen eftersom pengarna höll på att ta slut och jag har lite hemlängtan också för den delen.
MEN, nu var sigge "Sjuk" i helgen så jag fick ta hans lördag + söndagspass på Mile Bakary i disken och från och med nu jobbar jag där. Eftersom sigge ska flyga till Brisbane på torsdag för att träffa sin kusin. Så nu är pengarbiten löst för ett tag framöver iallafall.

Så gustav, det var väldigt nära att jag skulle komma hem. Men nu dröjer det nog ett till ska du se. Men man vet aldrig med Bosse B, han dyker upp och fixar bilar när du minst anar det!

Tor, Jens och Petter har för övrigt flyttat ut från hostelet och bor numera i bilen!
Vi siktar fortfarande på att fira nyårsafton i Melbourne med Pelle, Berg, Jonas Olsson!

Håll ut mina vänner. Disco reser sig alltid från dansgolvet!

viva la vida
kalou


Den omtalade bilen!